.

Jag vet inte varför det blev såhär. Jag känner mig som ett stort barn som vägrar gå upp ur sängen, vägrar klä på sig, vägrar äta frukost, vägrar borsta tänderna och vägrar gå till skolan. Jag bara vägrar allt just nu. Kanske, bara kanske är det för att jag är trött på att prestera, att alltid vara ansvarsfull. Trött på att ingenting varar förevigt. Trött på att ständigt bli besviken eller besvika. Trött på att det inte finns några andra alternativ. Det finns aldrig några alternativ. Någonsin.